Vad upplevde jag den kvällen
Denna dikt tematiserar det absoluta avståndet mellan Gud och människorna och här är metaforiken blodig och våldsam på ett sätt som anknyter till de expressionistiska ångestdikterna. I denna situation kom Lagerkvist just i egenskap av demokratins försvarare att också bli en traditionens förespråkare, närmare bestämt av det som kallas det kristet antika, västerländska kulturarvet.
Denna dikt är orimmad men strofiskt uppbyggd och har huvudsakligen en stigande rytm som då och då avbryts i första takten i några av versraderna. Tonen i Sång och strid och i Hemmet och stjärnan är delvis en annan, något som redan titlarna indikerar. Nedan skall endast några drag i diktsamlingen uppmärksammas, främst av tematisk art. Detta liksom det faktum att den ofta stöptes i tämligen konventionella former syftet var ju att nå och samla så många som möjligt har kommit att ge den ett delvis välförtjänt rykte att vara mindre värdefull rent estetiskt sett.
Hos Lagerkvist handlar det om hur han i sin ångestdiktning gett röst åt andras känslor. Dikten är så konstruerad att den väver samman flera olika nivåer: här inne och där utanför, inre och yttre verklighet, det jordiskt mänskliga och det kosmiskt gudomliga. Även om talets dikter är särskilt präglade av krigssituationen visar de ändå med full tydlighet hur väl Lagerkvist är förankrad i den traditionella lyrikens språk och idéer liksom hur han förmår aktualisera dem för en ny tid.
Den senare av dessa dikter tar upp det gamla motivet att se skapelsen som Guds bok. Dikten är en av den unge Lagerkvists mest kända och en av de dikter som format bilden av honom som modernist. Denna hans hållning finns bland annat utryckt i Den knutna näven , en bok som också speglar intryck från en resa han gjorde till Grekland och Palestina vid denna tid.
Tror du på…
Dessa två dikter visar också hur Lagerkvist arbetar utifrån mer traditionella lyriska modeller. Den innehåller en del allmänmodernistiska drag som främst syns i hur dikten via ett par allusioner anknyter till tidigare lyrik som den kritiskt omformar. Diktens inledningsrader innehåller ytterligare ett allmänmodernistiskt drag.
Diktens två strofer lyder:. Kristna motiv och teman ges ibland naivt fromma tonfall och är ofta utgångspunkt för oroande och aldrig riktigt lösta metafysiska frågeställningar. I sitt kapitel om Pär Lagerkvist i Den svenska litteraturen vill Sven Delblanc tona ner författarens betydelse som lyrisk modernist för att i stället lyfta fram bilden av Lagerkvist som fullbordaren och förnyaren av äldre lyriska traditioner. I sitt tidssammanhang får dock denna dikt, med sin fokusering på just det enkla, vardagliga och moderliga närmast en politisk innebörd som en motbild till vissa av samtidens ideologier och ideal.
Det är en linje i Lagerkvists lyrik som blommade ut i talets diktsamlingar för att kulminera i författarens sista diktsamling, Aftonland , Diktsamlingen undersöks grundligt i en monografi av Ingrid Schöier, Som i Aftonland , , som utreder såväl dess tillkomst som struktur och viktiga motiv och teman. Till och med i Ångest får man leta efter dikter som motsvarar titeldiktens modernism.
Dessa båda diktsamlingar brukar räknas in i vad man i litteraturhistorien kommit att kalla beredskapslitteraturen.
Pär lagerkvist mest kända dikter
Som så ofta i Lagerkvists lyrik så sker detta inom ramen för en tämligen enkel diktform. Här ges den också såväl kosmiska som kvinnligt-moderliga förtecken, också det något återkommande i författarskapet. Kärlekstemat varieras på olika sätt i de båda diktsamlingarna. Den följande diktsamlingen, Hemmet och stjärnan , lägger ingenting nytt till Pär Lagerkvists lyrik.
"Vad upplevde jag den kvällen" av Pär Lagerkvist
Dikten målar upp ett typiskt expressionistiskt ångestlandskap som inte minst får sin prägel av att den yttre verkligheten helt och hållet är en projektion av ett inre psykologiskt tillstånd. I ett par dikter kommenterar författaren sin tidigare ångestdiktning. Man kan till att börja med konstatera att diktsamlingen består av fem avdelningar, numrerade I till V samt att det i var och en av dessa avdelningar finns vissa tematiska dominanter.
Pär Lagerkvists diktsamlingar från och talen kom att i hög grad påverkas av tidsläget, av att Europa alltmer kom att präglas av diverse diktaturer och våldsregimer och att av det så småningom bryter ut ett nytt världskrig. Det rör sig om dikter i den centrallyriska traditionen med klar symbolik och traditionellt formspråk strofisk, rimmad vers.
Så pekar Delblanc flera gånger på hur Lagerkvist anknyter till den sene Heidenstams centrallyrik, särskilt som denna framträder i Nya dikter men också, och kanske än tydligare, hur det avskalade och enkla i Lagerkvists lyrik har en viktig grund i den folkligt förankrade poesi som har sina främsta rötter i bibeln och psalmboken.
I några av dikterna betraktar diktjaget den älskade utifrån och noterar hur de delvis förhåller sig olika till kärleken. Att nyskapa metaforiken genom att vrida till konventionella bilder och utryck är ett av modernismens mest välkända grepp för att förnya språk och bildspråk. Ovanstående dikt är inte särskilt typisk för Lagerkvists lyrik, inte ens i de tidiga diktsamlingarna.
Den anknyter omedelbart till beredskapsstämningen i den föregående samlingen och likt denna utvecklar den motiv och teman från de tidigare diktsamlingarna. Redan i Ångest finns dikter som pekar fram mot huvudlinjerna i Lagerkvists lyriska produktion. Expressionismen har alltså tagit ett steg bort från den teknik romantiker och symbolister ofta använde och där man parallelliserade skildringen av det inre och det yttre landskapet utan att de fullständigt sammanföll, Här är det yttre landskapet i stället totalt omformat efter det inre.
"Vad upplevde jag den kvällen" av Pär Lagerkvist - Dagens dikt - Podcast en iVoox
Med denna syftar man på de texter Lagerkvist liksom en rad andra författare skrev mitt under brinnande världskrig för att dels hålla hoppet uppe om demokratins seger trots allt, dels för att försvara de värden man upplevde som hotade. Diktsamlingarna Den lyckliges väg och Hjärtats sånger framhålls av Sven Delblanc som några av Lagerkvists främsta, något en äldre litteraturhistoriker som Erik Hjalmar Linder även tidigare hävdat t.
Detta kan tyckas vara en något paradoxal litteraturhistorisk insats av en författare som annars brukar beskrivas som en av modernismens viktigaste vägröjare under talet. De mer specifikt expressionistiska dragen ligger i själva känslostämningen med sina intensiva uttryck för instängdhet och vanmakt.