Hur kan man känna igen talgoxen
Ett av de mest välkända lätena är ett "tí-ta, tí-ta", som ofta liknas vid ett gnissligt skottkärrehjul , vilket används för att hävda revirägande. Talgoxen har anpassat sig väl till människans miljöpåverkan och är en vanlig fågel i stadsparker och trädgårdar. Liksom alla mesar är den hålhäckare och häckar vanligen i trädhål.
Talgoxe Parus major är en fågel inom ordningen tättingar och familjen mesar. Oavsett om denna teori stämmer eller inte är fåglar med stora uppsättningar läten socialt dominanta och har större häckningsframgång. Ett högljutt "tink"används av vuxna hanar som larm eller i revirstrider. Högre nivåer av karotenoid ökar intensiteten i den gula färgen på bröstet, och gör det också möjligt för sperman att bättre motstå angrepp av fria radikaler.
Talgoxen är lätt igenkännlig med svart huvud och hals, framträdande vita kinder, olivgrön ovansida och gul undersida, med viss variation bland de många underarterna. Den äter huvudsakligen insekter på sommaren medan den på vintern äter en mer varierad föda.
5 fakta om talgoxen
De flesta år föder paret upp två kullar. Den återfinns oftast i öppna lövskogslandskap, blandskog och skogsbryn. Klorna är krökta, hoptryckta och spetsiga. Den förekommer också över Mellanöstern och delar av Centralasien från norra Iran och Afghanistan till Mongoliet , samt över norra Asien från Uralbergen österut ända till norra Kina och Amurdalen.
Honor av högre kvalitet tycks välja hanar med bredare band. Dessa urskiljs dock numera vanligen som egna arter. Vingtäckarna är gröna, resten av vingen är blågrå med ett vitt vingband. Färgen på hanens bröst har visats korrelera med mer motståndskraftig sperma, och är ett sätt som hanen använder för att visa honor sin reproduktiva överlägsenhet. Talgoxen är en stor mes som mäter 12,5—14,0 cm och den har ett distinkt utseende som gör arten lätt att känna igen.
Honans fjäderdräkt liknar hanens förutom att färgerna på det hela taget är blekare; haklappen är mindre intensivt svart, [ 2 ] liksom randen som löper nedför magen, vilken också är smalare och ibland avbruten. Den har en blekvit fläck på halsen som övergår till grönaktigt gul på övre nacken. Locklätena är i allmänhet samma mellan könen, men hanen är mycket ljudligare och honan lockar sällan. I norra Sibirien återfinns den på taigan.
Bona kan plundras av hackspettar , ekorrar och vesslor och angripas av loppor , och adulta fåglar kan jagas av sparvhökar. Bröstet är klart citrongult med en svart längsgående rand mitt på, som löper från haklappen till kloaköppningen. Talgoxen har en vidsträckt utbredning över stora delar av Eurasien.
Den är vanligen stannfågel och de flesta talgoxar flyttar inte förutom under extremt hårda vintrar. Den är nära släkt med de asiatiska arterna grå talgoxe och östlig talgoxe , som båda tidigare behandlades som del av talgoxen. Den är vanlig i hela Europa , västra, centrala och norra Asien och delar av Nordafrika och förekommer i alla sorters skogslandskap. Talgoxen bebor ett antal olika habitat.
På samma sätt ger mångfalden läten intrycket att talgoxens revir är mer tätbefolkat än det faktiskt är. Stjärten är blåaktigt grå med vita ytterkanter.
Rekommenderade produkter
Den återfinns över hela Europa förutom Island och norra Skandinavien, inklusive flera öar i Medelhavet. Honan lägger omkring tolv ägg och ruvar dem ensam, men båda föräldrarna tar hand om ungarna.
Hjälten med samma namn som romanen ställde upp döda soldater mot murarna för att ge intrycket att hans fort var bättre försvarat än det verkligen var. I täta skogar, däribland barrskogar , återfinns den vanligen i gläntor. Den är också en viktig art för ornitologiska studier.
Talgoxen är den mest utbredda arten i släktet Parus och dess taxonomi är komplicerad och omdiskuterad. Talgoxen är, liksom andra mesar, en ljudlig fågel , och har upp till 40 sorters läten och sånger. I Nordafrika återfinns den i Marocko, Algeriet och Tunisien. Resten av nacken och ryggen är grön med olivgrön nyans.
En förklaring till talgoxens breda repertoar är Beau Geste -teorin.